Igår skickades anmälan in till Ironman Copenhagen 2018! Har gått och velat fram och tillbaka de senaste veckorna om jag ska eller inte ska. Men vad har jag att förlora på det?
Varför kan man ju då fråg sig?!? Det är lite av en dröm att göra en Ironman, det ultimata triathlonet. 30årskris? Eller är jag bara rent krasst dum i huvudet? Vem betalat för tortyr?
Nu känns det iallafall rätt och jag siktar framåt, ett träningspass i taget mot målet. 19 augusti nästa år står jag där på startlinjen mer taggad än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar